Jag har aldrig opererats eller ens brutit något ben och alla undersökningar jag varit på tidigare har “kunnat tas till rummet jag undersökts i”. Därför var magnetröntgen något helt annat och även om det gick bra så måste jag säga att jag är imponerad av mig själv att jag inte fick mer panik i det trånga utrymmet med öronproppar och öronskydd.
Även om det trånga utrymmet var jobbigt så var det inte hälften så jobbigt som att ligga still. Med en “ram” runt hela ansiktet skulle jag ligga still, helt still, med käkar och tunga i typ tio ggr tre minuter. Panikkänsla när jag ligger där och inser att jag börjar få saliv i munnen men om jag sväljer så rör jag mig men om jag inte sväljer snart så kanske jag kvävs… Ja som sagt jag är glad att det gick så bra som det gjorde.
Just nu sitter jag på tåget till Stockholm. Åt kvällsmat med Andreas innan jag åkte och det blev i sista laget ned till stationen, tre minuter innan tåget gick kom jag dit. Nästa gång ska jag nog försöka ha lite mer marginal…
Nu ska jag fortsätta med min PM.
/T