Jag skulle inte kalla mig själv nomad. Eftersom nomader för mig är personer utan hem och  jag har ett väldigt fint stort hem med en bekväm stor säng och en mysig balkong. Dessutom har jag även en liten liten lägenhet, size skokartong, som har en lite märklig lukt men en av de mer fantastiska utsikterna. Dessutom är det exakt 20 steg till t-banan och ca 150 trappsteg till centralen.

Ändå kan jag på något sätt känna mig bekant i definitionen av nomad – “kringresande individer i ett annars bofast samhället” och “icke bofast levnadssätt”. Denna vecka så har jag åkt buss resp tåg fyra kvällar av sju. Jag har lärt mig att 18:51 från Sthlm är sent redan in till stationen i Sthlm och inte hinner köra ifatt det innan Linkan. Jag har också lärt mig att bus4you på söndagkvällen kan vara ganska mysigt trots att resan är 2:45. Jag hinner se klart valfri film.

“Nomadlivet”(Tove style) har sina fördelar exempelvis hinner jag aldrig tröttna på den ena eller andra miljön. Dessutom uppskattar jag aldrig vår köksbänk, sängen på normalnivå eller balkongen i Linkan så mycket som när jag kommer från Stockholm.

/T